lördag, april 07, 2012

Varför skulle annars våren tveka?

Nils var aldrig bara en katt. Han var Saras katt. Han skulle alltid finnas där och vara varm och mjuk när Sara var sjuk. Och annars också. Han skulle ta hand om henne. Det finns ingen katt som kan fylla upp ett tomrum som han gjorde, ingen katt som kan trösta som han gjorde och heller ingen katt som kan få ett hjärta att smälta på samma sätt som han lyckades med. Nils. Världens bästa katt.

Han skulle alltid finnas där. För Sara. Och för mig. Ja, så var det ju. Jag har alltid tänkt mig att Nils skulle leva längre än Sara. Ja, det är hemskt, men jag har alltid tänkt att om något skulle hända med min syster skulle Nils finnas där. Han skulle hjälpa mig. Han skulle vara mjuk och varm och precis lagom fluffig. Han skulle rädda mig. Vem ska rädda mig nu?

Nils, fina, älskade Nils. Världen kommer aldrig bli sig lik igen.