fredag, november 29, 2013

Want you so bad I can taste it


På söndag ska jag se de här fina för första gången. Deras senaste album är så obegripligt bra. Älskar varje låt på skivan. Har lyssnat på den konstant sedan den kom ut känns det som, har inte haft tid att lyssna på något annat. Det enda som är mindre bra är videon till Too Many Friends, tyvärr. Kolla på en snygg-Molko från 2000 istället.

Nu ska jag pensla på ytterligare ett lager svart nagellack på fingertopparna och fortsätta inhalera så mycket Placebo som jag kan få tag på innan konserten.

fredag, november 22, 2013

Besvikelsen

1Q84 var en fantastisk serie ända fram till slutet, sämsta slutet. Största besvikelsen. Jag hoppas jag har vett att läsa något mer orginellt nästa gång.

lördag, november 16, 2013

1Q84

Jag har precis läst klart andra delen i serien 1Q84 av Murakami. Såg verkligen fram emot de här böckerna när de kom ut för några år sedan, som det Murakami-fan jag är, men som vanligt är jag segast i världen med att få något gjort. Det blev inte bättre när jag läst första delen och kände att den var sådär. Inte alls lika bra som hans andra böcker.

Som den principfasta person jag är köpte jag trots att jag inte var särskilt imponerad utav första delen de andra två delarna. Har jag läst en del ska jag tusan läsa de andra också, inte bara för att det skulle lämna en känsla av obaland i mig utan också efterosom jag absolut inte kan skaffa mig en ordentlig uppfattning om böckerna om jag inte läst hela serien.

Hur som helst, andra delen var så sjukt mycket bättre. Första delen kändes bara seg och långtråkig men del två läste jag ut bara sådär. Den väcker nyfikenhet. Tredje delen ligger på nattduksbordet och väntar på mig och jag kan inte bestämma mig för om jag faktiskt ska plugga lite eller om jag ska satsa på att bara läsa. Hela dagen. För gamla tiders skull.

Vi får se om jag återkommer med en recension i veckan eller om jag föll för trycker och ägnade mig åt skolarbete i stället. Vi får se.

onsdag, november 13, 2013

Det är kallt som i stenhus, det doftar av regn

Det svåraste med att handskas med min fars bortgång har varit att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till den, och allt som har blivit av det. I mångt och mycket har jag fokuserat på andra saker, först begravningen och nu skolan. Jag kan inte känna att jag har ägnat mig åt något sorgarbete. Självklart är det jobbigt och förjävligt men samtidigt kan jag känna mig helt iskall, som att jag inte orkar bry mig.

Jag känner mig avtrubbad. Det har varit mycket de senaste åren, först farmor, sedan Nils (älsklingskatten, han som alltid skulle finnas där), Sara och senast pappa. Ibland kan det kännas som att det är ett mirakel att jag inte är mer trasig än vad jag är, men samtidigt känns det som att det har nått en punkt där allt jag kan tänka är "jaha...". Det är som att mina känslor bara stängts av, jag har låst in dem någonstans och tappat nyckeln.

En hel del tankar och känslor är fortfarande ouppklarade, och det kanske inte är så konstigt i och med att det inte ens gått fyra månader ännu. Det märks när jag har saker som ska göras, tentor som ska skrivas eller bara uppgifter som måste arbetas igenom. Jag kan spendera timmar på en uppgift för att sedan radera allt. Inget duger och oftast behöver jag ta mig över en taggtrådsklädd fem meter hög mur innan jag faktiskt kan få något gjort, och oftast är allt jag tänka på hur jävla smidigt det hade varit att kunna fråga honom.

Min far hade svar på det mesta och det var inte bara jag som hade upptäckt det. Hans kollegor sade samma sak, likaså mina bröder. Honom kan man fråga. Det var han som lyckades förklara ekvationer för mig när jag i högstadiet kämpade med matematiken på grund av diffusa beskrivningar från läraren. Det tog honom mindra än fem minuter att få mig att förstå, och det är imponerande. 

Vad jag egentligen vill få sagt med det här inlägget har jag ingen aning om. Det är mycket jag inte har koll på längre. Det enda jag vet säkert är att min värld har vänts upp och ned ännu en gång och jag har, ännu en gång, tvingats bli en ny människa. Jag är inte samma nu som innan han dog, på samma sätt som jag inte var samma person efter att Sara dog som jag var innan. De känner mig inte längre och min värld går in i sin tredje era och jag vet inte vad den innebär.

lördag, november 09, 2013

Musique

Ett problem jag har är att jag aldrig vet vad jag vill lyssna på för musik. Det händer ibland att det är något speciellt jag vill lyssna på men oftast vill jag bara lyssna på bra musik och helt plötsligt lyssnar jag på Placebos senaste skiva för 32:a gången på två dagar. Om jag kan den utantill? Antagligen.

Det är såklart inget fel att lyssna på samma skiva om och om igen, speciellt inte när den är så pass bra som Loud like love faktiskt är men ibland kan det kännas som det skulle vara kul att liva upp saker och ting lite. Efter några månaders funderade tog jag tag i saken och gjorde den ultimata spellistan i Spotify. En spellista med all den bästa musiken, och bara den bästa musiken.

Det är såklart svårt att välja ut enskilda låtar från fenomenala album, speciellt med tanke på att jag är en person som gärna lyssnar på album i sin helhet. Hur som helst, jag lyckades. Här är den. Njut. Jag har faktiskt sjukt bra musiksmak och jag litar på att jag med tiden kommer fylla på spellistan så till den grad att den till slut kommer bli oändlig.


fredag, november 08, 2013

Hemmatraditioner

Det är alltid roligt att komma hem till Linköping, och även fast jag bara bott i Umeå i några månader har jag redan kunna identifiera en del traditioner som måste uppehållas när jag kommer till stan. Först och främst måste jag köpa ett rör Pringles, de där chipsen som pojkvännen tycker är hemskt äckliga men som är de enda chipsen jag älskar villkorslöst. Sour cream and onion måste det vara också, absolut ingen annan smak.

Varje morgon äter jag rostat bröd. Jag är egentligen inget stort fan utav rostbröd men när jag kommer hem ska det finnas och pålägget får mer än gärna vara någon slags onyttig hasselnötskräm, men ost går också bra. Det ska också drickas finjuice. Ingen Bravo eller God morgon, dyrt och fint ska det vara.

En kväll ska det ätas pizza. Till pizzan ska ett avsnitt av Adventure Time rulla på TV'n. Hallonsoda serveras till pizzan. Helst ska vi kolla på film en kväll också, någon rolig. Till filmen serveras tidigare inhandlade Pringles, om det finns några kvar, och kopiösa mängder popcorn.

Inser nu att alla mina hemmetraditioner involverar ätande. Det är verkligen någon slags mirakel att jag inte är tjock. Hela mitt liv har visserligen handlat om mat, så det kanske inte är så konstigt att jag har skapat mig ett skevt förhållande till mat.

onsdag, november 06, 2013

Linköping

Bestämde mig mitt i tentaskrivande och allmän panik för att åka till Linköping. I samma ögonblick bestämde jag mig även för att strunta i att berätta för pojkvännen att jag faktiskt skulle komma på besök, jag tänkte att det kunde vara kul. Kände mig hipser deluxe när jag satt på Starbucks och korrekturläste min tenta i väntan på tåget.

Självklart får jag skylla mig själv nu när pojkvännen inte har laddat upp med julmust, glass och manglade sängkläder till min ankomst. Självklart får jag också skylla mig själv när jag ser honom cykla förbi till affären när jag står utanför lägenheten och väntar, utan nyckel. Det gick i alla fall bra till slut och jag fick god mat.

Eftersom jag inte tog med mig min padda ned hit hade jag ingen aning om vad jag skulle göra när jag vaknade. Med en Nokia-telefon går det inte surfa runt på Internet och spela lite Whale Trail i väntan på att inspirationen att gå upp kommer krypandes. Istället låg jag där i sängen, apatisk och sorglig, och kände mig lika förvirrad som en isbjörn på solsemester. Till råga på allt hade jag vaknat flera gånger för att i princip lyfta på huvudet och sedan attacksova en stund till.