Som den självutnämnde jul-Führer jag är kanske det är förvånande att höra att jag inte sett ett enda avsnitt av årets julkalender. Jag har inte heller skaffat mig en chokladkalender. Självklart skulle jag inte ha något emot att ha en chokladkalender, det är trots allt en tradition. Det är även en tradition att alltid kolla på julkalendern men i år känns det som att jag inte orkar bry mig.
Det är mycket saker jag känner att jag inte orkar bry mig om. Jag känner inte för att lägga tid på det och det känns som att det egentligen gör det samma, fast jag jag vet att det faktiskt inte är på det viset. Jag vet att jag blir glad av julpynt och advent. Lussebullar är det bästa jag vet, näst efter knäck såklart, men trots det saknar jag orken att bry mig.
Jag lägger mitt fokus på studierna. Även när jag inte pluggar tar de upp min tid. Det är inte för att jag är stressad eller orolig över skolan, det är för att jag inte orkar mer än så. För mig är det enklare att hitta något att fokusera på än vad det är att ta tag i det som ligger och gnager, det är lättare att inte tänka på livet. Det är mest smärtfritt att lägga undan all oro och sorg.
Att oroa sig gör ingen skillnad, och just nu har jag ingen lust alls att var sprudlande glad och julpepp. Jag har saker att se fram emot och just nu nöjer jag mig med det. Jag har inte orken att vara postiv och se livet från den ljusa sidan. Det finns ingen ljus sida när människor som står en nära trillar av pinn titt som tätt, och det blir knappast bättre av att skjuta upp själva sorgerbetet.
Hur likgiltig jag än känner mig inför hela livet och situationen jag är i har jag alltid min finaste jultröja. En påminnelse om att det finns världar att rymma till för att glömma verkligheten för en stund, i alla fall till dess att jag känner mig redo.
