Jag har hittat mig själv!

Som vanligt är jag tillbaka från en lång, lång frånvaro fat den här gången är det annorlunda! Kommer jag börja blogga mer regelbundet? Det vet jag inte. Det som är annorlunda är att jag har hittat mig själv! Eller jag och jag, det var pojkvännen som hittade mig och skickade över lite länkar på ansiktboken så jag skulle kunna känna mig till freds med mig själv.

Jaha, men vad är det egentligen jag har hittat? Vem är jag? Låt mig presentera Sarah's Scribbles!

Sommarlov

Jag gick från att jobba hela tiden och knappt ha tid att sova, än mindre hinna med något annat, till att ha all tid i världen. Det jobbiga med att ha all tid i världen är att det känns som om varje dag är oändlig och det är klart du kan kolla lite mer på tumblr, twitter, facebook, nyheter, och internet i allmänt en liten stund till för du har ju hela dagen på dig. Resultatet blir helt enkelt att inget blir gjort. Helt plötsligt har du varit ledig i flera dagar och det ända du har åstadkommit är att äta upp nästan all glass i frysen.

Vad göra åt saken? Ja, jag får helt enkelt gå upp ur sängen istället för att surfa slut på telefonbatteriet, låta datorn vara avstängd och se mig omkring för att ta reda på vad som behöver göras innen flytten till Malmö. Det återstår att se om det är en hållbar plan eller ej.

Uppdatering från en het lägenhet

Senast jag kikade in här var det nästan dags för en resa till Japan, en resa som verkligen överträffade alla förväntingar. Mycket har hänt sedan dess och så småningom kommer det lite bilder och fina saker på bloggen för att verkligen visa att mitt liv är fruktansvärt mer intressant än alla andras.

Just nu är det jobb och att försöka överleva hettan som gäller, något som inte är helt lätt när ventilationen på jobbet är trasig och hemvisten består av en liten etta med solsken rakt in både kök och vardagsrum större delen av dagen. Till dess att hettan försvinner kommer jag vara en stolt missbrukare av både glass och obscena mängder isvatten.

Tiden jag inte spenderar med att försöka kyla ned mig själv ägnas åt att antingen mata, gå ut med eller försöka kyla ned en mops som är på tillfälligt besök över sommaren. En mops som verkligen vet hur han ska göra för att gå mig på nerverna men samtidigt bara behöver ge mig en liten, ledsen blick för att jag ska vilja övergöda och klämma sönder honom.

tills vi ses igen,
ciao

Things are easy when you're big in Japan

Just nu är jag uppe i de allra sista förberedelserna inför en resa till Tokyo. Tio dagar kommer jag spendera i en storstad där jag inte riktigt vet vad jag förväntar mig. Tio dagar kommer jag vara borta från Umeå och skolan och jag vet mycket väl hur det kommer påverka mina studier. Även om jag pluggar på semestern är det inte som att det kommer vara på riktigt samma nivå som att sitta i skolan 7-8 timmar och råplugga.

Hur som helst, det är endast en liten detalj i hela spektaklet. Jag har spenderat de senaste dagarna med att försöka få ordning på min packning samtidigt som jag har skrivit klart en uppsats och försökt plugga lite i förväg. Mitt bagage är av den mindre modellen vilket innebär att jag kommer behöva dels köpa en ny väska och även se till att fylla denna väska med saker när vi är i Tokyo. Stackars mig.

Om jag har tid kanske jag hinner föra någon slags resedagbok, det ska trots allt finnas WiFi på hotellet där vi kommer bo.

över och ut

Feminism

Att jag är feminist är knappast okänt eller nytt för många personer i min närhet. När vi slutade högstadiet fick vi alla ett häfte där det stod lite om vad vi gjort och vad våra klasskamrater trodde att vi skulle göra i framtiden. En av de saker som stod om mig var att jag skulle starta upp ett feministiskt parti och jobba med politik. Jag har inte startat något feministiskt parti, jag jobbar inte med politik men jag är fortfarande lika mycket feminist som jag var då.

Trots detta kan jag ibland fumla med orden, bli orolig och inte alls lyckas förklara för andra människor varför jag är feminist utan att sucka högt och tröttna på dessa människor som inte kan, eller vill, förstå vad det handlar om. Lika rättigheter, lika förutsättningar, att ingen ska bli särbehandlad på grund av sitt kön, att jag ska kunna gå ute på kvällarna utan att oroa mig för att bli överfallen och en hel del annat. Det är tur att det finns människor som Laci Green som så precist och träffsäkert kan förklara varför feminism fortfarande behövs 2014.

Pliktbullar och kitschiga svampar

Det fanns aldrig någon som kunde glömma din födelsedag, 2a mars. En tid som man aldrig kunde veta i förväg om det skulle vara vinter eller vår. Idag skulle du ha blivit 29 år. Om saker hade varit som de borde hade vi bakat en prinsesstårta med obscena mängder marsipan och grädde, kanske i form av en svamp den här gången.

Runt fyra hade folk börjat trilla in för att få ta del av tårtan och ge bort lite presenter. Pappa hade tagit med sig pliktbullar som han bakat dagen innan. En tradition är trots allt en tradition och utan pliktbulle blir det ingen tårta. Det hade bjudits på kaffe, te och cola. En blygsam men ändå fin skara presenter hade du fått från oss också, mest kitschiga prylar och böcker men kanske även någon praktisk mugg eller en tesil.

Från mig hade du antagligen fått något totalt meningslöst och nördigt, men fint. Det var aldrig svårt att köpa presenter till dig. Du hade antagligen dragit något skämt om hur stenålders du är och vi hade troligtvis börjat prata om Uardaakademiens ordbok och dragit en och annan ordvits. När det började bli kväll hade vi ätit kyckling och citronrisotto innan vi rört oss in till vardagsrummet för att se på reklam-TV och buffa undan katterna som tagit de bästa platserna i soffan. Det hade varit en fin dag.

Du kommer aldrig bli äldre än 27, du är för evigt ung och har lämnat oss att själva reda ut våra liv. Jag läste en kommentar du skrivit i din blogg om att om någon skulle skriva några minnesord till din begravning skulle det vara din syster. Jag alltså. Det finns inget finare eller mer hjärtkrossande att hitta ord av uppskattning som du lämnat efter dig. Ord som jag för två är sedan inte förstod hur mycket uppskattning det dolde sig bakom.

Jag tror inte att du någonsin förstod den effekt du hade på människor du träffade. Att en så liten människa kan lämna så stora spår efter sig är otroligt, att du aldrig kommer få veta hur viktig du var för oss, för mig, är en sorg jag måste bära med mig resten av livet. Det kommer inte gå en dag där jag inte ser dig framför mig, fastfrusen i ett tomrum bortom verklighet. Det kommer inte gå en dag där jag inte stannar upp och tänker att allt är så förjävla orättvist, inte en dag då jag inte undrar vem du hade varit idag.

Grattis på födelsedagen Sara, jag saknar dig.

Dagens tips

Återuppstår efter långvarig tystnad då jag har ett ansvar att inte försumma mänskligheten min vishet och mina ord, men eftersom jag är en profet av den lata typen väljer jag att ge lite grunläggande råd som skulle vara till gagn för den stora massan. Jag väljer att kalla dem för dagens tips.

1. Håll käften, ingen bryr sig och du stör.
En vän på Facebook delade en mycket matnyttig och nästintill gudomlig sammanfattning av hur mycket fel det är på dina statusuppdateringar. Här hittar ni den, läs begrunda och se över era livsval. Tack på förhand.

2. Fredrikhjälpen
När vi ändå talar om vännen på Facebook som delade den bra länken tycker jag det är viktigt att ta upp alla människors rättighet till en dräglig vardag. Ingen ska behöva lida för att de har valt att bli klokare människor genom att studera vid fina fakultet. Stöd Fredrikhjälpen! (<----klicka).

3. Börja lyssna på bra musik
Om du börjar lyssna på bra musik med faktiskt innehåll istället för gamla droskler om olycklig kärlek och glorifierande av sexuellt våld mot kvinnor kommer du eventuellt bli en bättre människa. Kolla in artister som är kreativa, hittar nya vägar och inte producerar tuggummipop i dussintal. Nej, jag tänker inte ge tips på bra artister utan låter dig reflektera över vad jag verkligen menar.

4. Känner du dig lite hänging på grund av mänsklightens dumhet, att du var en och en halv poäng ifrån G på tentan i språklig struktur eller för att det är hela två månader kvar till Japan-resan?
Kolla på den här videon på Youtube, skaffa en ny tatuering (se ovan) eller onanera. Om inget av detta hjälper, lägg dig i sängen och rulla runt några varv bland kuddarna och hetsät choklad.

5. Skriv inte blogginlägg när du är allmänt irriterad
Alla som läser din blogg kommer tro att du verkligen är den bittra människa du innerst inne är.

Slutligen, är hela det här blogginlägget endast en ursäkt för att få lägga upp en bild på min nya tatuering utan att alla ska förstå att jag egentligen är en självgod, narcissistisk person som tror att världen roterar runt mig? Ja.

över och ut

Topp 5 saker jag hatar

  

1. Internet som inte fungerar 

Hur kan en människa förväntas fungera när Internet inte gör det? Jag skulle vilja hävda att det inte är jag som är beroende av Internet utan att det är samhället och lite sanning ligger det kanske i det. Många av mina kurser är beroende av nätplattformer där all information läggs upp, utan Internet - inga studier. Finns inget som får mig att vilja slänga MacGonagall (datorn) i väggen så mycket som att behöva sitta och vänta i tre minuter på att en sida ska ladda innan jag ger upp, går och dränker mig i älven alternativt hetsäter choklad av stressen som Internetkrångel medför.

2. Sexism, cis-normen och antifeminister
Tycker den här punkten talar för sig själv.

3. "Har du mens eller?"
Genom att ställa frågan "Har du mens eller?" till en person underminerar du omedebart dennes känslor genom att påpeka att det de känner skulle vara mindre legitimt eftersom de har mens och därför endast reagerar som de gör på grund av detta. Du insinuerar att det personen känner inte är på riktigt.

4. När människor inte förstår att jag har rätt/vet bäst.
Ödmjukhet är inte min grej helt enkelt, men jag kan inte hjälpa att jag alltid har rätt.

5. När någon försöker säga åt mig vad jag ska göra.
Jag är en fri individ, fri att tänka hur jag vill och fri att fatta mina egna beslut. Försök inte säga åt mig hur jag borde göra, jag lyssnar inte. "Kör försiktigt? I helvete heller".

Statusuppdatering

Drunknar för närvarande i ett hav av tentaångest, håller mig flytande på ett par sockerchocker om dagen och vinkar febrilt med kurslitteraturen i hopp om att räddningsteamet ska hitta mig i tid. I bästa fall återkommer jag på andra sidan helgen, annars vetitusan...

New York 2013/14

På juldagen hoppade jag och en vän på en buss till Stockholm och påbörjade den långa resan till New York, staden som aldrig sover. Vi var mer trötta än exalterade när vi staplade in i lägenheten strax innan tolv på kvällen. Vi lade oss ned i en knarrande säng och det dröjde inte länge innan vi vaknade igen. Vid fyra på morgonen var vi pigga och glada. Framåt nio på morgonen begav vi oss ut i den okända staden, ned i den mörka tunnelbanan och landade så småningom på Times Square, stället med mer reklam än tv4.

Vi lyckades på något vänster navigera oss fram till de mer exklusiva butikerna och spenderade första dagen med att utforska staden både till fots och på buss. Det gick snabbt, det var kallt och vi visste inte vad vi pysslade med.

Efter de första staplande dagarna började vi känna att vi kanske kunde hitta dit vi ville, vi tog tunnebanan överallt och lyckades ta oss igenom folkmassor som inte var av denna värld. I Chinatown åt vi dumplings, i Soho köpte vi mest kläder och i Harlem shoppade vi outletskor.

På Broadway såg vi Big Fish och dagen efter beställde vi alldeles för mycket mat på IHOP. Räknade alla H&M vi passerade på Fifth avenue, det var minst fem. När det sedan blev dags för nyår begav vi oss in mot Times Square där vi gick från irländsk pub till nattklubb via en dragklubb och bowlinghall. Öppen bar på alla ställen och på morgonen tog vi en taxi hem igen, helt utan min mössa som låg kvar på något dansgolv i New York.

Jag har aldrig varit så trött som i staden som aldrig sover och jag har heller aldrig varit så pigg som i natt när jag äntligen skulle få sova i min egen säng. Det här har varit ett äventyr som inte går att beskriva på rätt sätt, det har varit en resa som inte kan liknas med något jag tidigare gjort och jag har aldrig firat nyår så mycket som jag gjort i år.